 |
 |
 |
 |
Livsnära Nummer 8/2006
Tallen
- det vackraste trädet i Anders skog
– Vi hugger en tall i år, sa William till Anders.
– Ja det gör vi, sa Anders och höjde yxan för att hugga till. Men i sista sekunden hejdade han sig. Nej vi skall nog ha en gran i år också. Den här tallen är så vacker, den skall få fortsätta att växa. Ser du förresten hur två grenar är längre än de andra, de bildar nästan ett kors. – Pojkarna vandrade vidare och hittade så småningom en vacker julgran som fick pryda hemmet i Gertruds.
På kvällen låg Anders i sin säng och funderade på dagens upplevelser och på tallen de tänkte hugga till julträd.
– Det var nog bra att den fick fortsätta att växa. Kanske mor inte skulle gillat den som julgran?
– Vad kommer det sedan att bli av tallen? Och vad kommer det att bli av mig? Får jag fortsätta att växa eller kommer jag att dö ung?
 |
| Vilohemmet Betel i Larsmo byggdes av Sandra Vesterlund och verksamheten startade för 70 år sedan. Trettio år senare blev Betel Inremissionshemmet när den två och ett halv år gamla föreningen Luthersk inre mission fortsatte med rörelsen. Framför allt blev nu platsen ett centrum för kristen andlig verksamhet. Här har många människor mött frälsaren Jesus Kristus och blivit hjälpta till ande, kropp och själ. Inremissionshemmets 40 år firades lördagkväll 7.10. 2006. Minnen som omfattar alla åren finns mellan pärmarna på boken LIVET vid Gertruds ström. Läs den! |
 |
Anders tänkte på sin far som dog i Amerika. – När vi bjöd honom farväl visste vi inte att det var för sista gången. Långt bort ifrån sina närmaste lämnade han jordelivet. Och tänk att behöva dö efter en tandutdragning! Det var för sorgligt, men sådant är livet!
Anders vaknade till en ny dag. Julgranen prydde storstugan. Julgåvor bytte ägare. Livet gick vidare. Anders växte upp till man, gifte sig och bildade familj. Några stenkast från hans hem fortsatte tallen att växa upp till ett vackert träd.
Anders följde med ögonen ett skatpar som byggde sitt bo i tallen. Några veckor senare hörde han hur skatungarna sittande på tallens grenar sjöng sin morgonsång. De lät i Anders öron som en lovsång till Skaparen. En sång om livet.
– Tänk så lycklig tallen är som både får växa upp till ett vackert träd och uppleva hur fåglarna bygger bo i dess grenar. Detta är kanske livets mening för tallen. Men vad är meningen med mitt liv? tänkte Anders.
En tid efteråt fann Anders livets mening. Han fann den vid korsets fot när han tog emot Jesus som sin Frälsare. En högtidsdag var det när han intogs i församlingens ungdomskrets. Kretsens märke, med korset i centrum, prydde från den dagen rockuppslaget.
En dag nådde märkliga rykten Anders öron. Det berättades att en kvinna från Jakobstad skulle bygga ett stort hus på andra sidan strömmen. Gud hade sagt det åt henne vid ett bönemöte i Nykarleby. Huset skulle bli ett kristet vilohem, ett Guds hem.
Ryktet talade sanning. En kväll får Anders besök av kvinnan från Jakobstad. Hon ville köpa stock från hans skog. Byggnadsarbetet skulle inledas på hösten och till det behövde hon både timmer och bräder. Anders lovade sälja virke åt henne. Det första träd Anders högg var tallen. Den var ett av de vackraste träden i skogen och han tyckte att den passade mycket väl till timmer i Guds hus. Nu inträdde ett nytt skede i tallens historia. Den hade tidigare fått tjäna som boplats åt Guds skapelse, nu skulle den få tjäna Honom själv.
Anders såg tallen läggas på blocksågens träflak och rullas in emot sågklingan. Han hörde det gälla ljudet från klingan när den skar igenom stocken och förvandlade den till timmer. Han var med och forslade den till andra sidan strömmen och han såg när timmermän placerade den på plats i husets vägg. Anders tänkte: Nu byts fågelsången ut i människors lovsång, vindens sus emot bönebrus, vårens under mot Guds under, och sommarens regn mot Andens regn.
Den förädlade tallen blev kvar i husets vägg i 47 år. När huset revs, en ruggig novemberdag och tallen tillsammans med andra stockar låg kringspridda på marken, var Anders sedan fl era år tillbaka, hemma hos Herren. Korset hade utbytts emot kronan.
Men tallens historia tog inte slut. Om den kunde berätta fortsättningen på sin historia så skulle vi få höra om vad den tänkte när grävskoporna inom några minuter förvandlade vilohemmet till en hög med stockar och bråte.
När lastbilen kom och den ena stocken efter den andra placerades på flaken trodde nog tallen att slutet var nära. Men nej det var inte slutet. Det var början till något nytt och något bättre. Tallen blev kvar vid Gertruds och ännu en gång blev den bearbetad av såg och hyvel. Den fi ck nu en ny form och en ny funktion. När det nya hemmet stod färdigt att tas i bruk var tallen formad till ett kors och fick hedersplatsen vid altarets fondvägg. Den blev symbol för det som är det mest centrala i den kristna tron.
Ett halvt sekel hade gått sedan någon fågel byggt sitt bo i tallens grenar. Aldrig mera skulle frön från trädet ge upphov till nya träd – men människor gripna av korsets fullhet och kraft skulle gå ut för att sprida kunskapen om Korsets Herre. Och frön ifrån denna sådd skulle ge upphov till nya skapelser i Kristus.
Skulle Anders kunnat se tallens väg, från en liten planta i skogen till en stock i Guds hus och slutligen ett kors i en kyrksal, då skulle han säkert prisa Gud för Hans plan med sitt skapade verk. Och Han som förvandlar en enkel tall till Livets symbol, Han förvandlar och styr människohjärtan. Det sker ibland på ett oförklarligt sätt, men det sker därför att Han är Kärleken. Och denna kärleks främsta uttryck är: Han sände sin Son! Att födas i ett stall och att dö på ett kors!
