 |
 |
 |
 |
Livsnära Nummer 8/2006
I Bibeln, särskilt i Gamla Testamentet, finns det många släktregister. Vanligtvis var det mannen som ”födde” barn. Ur N.N.:s länd har utgått så och så många söner och döttrar. Jesu släkttavla i Matteus evangeliums första kapitel slutar lite annorlunda: ”Jakob födde Josef, Marias man, och av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.”
Det sägs inte att Josef födde Jesus, ej heller att Maria födde Jesus, utan av henne föddes Jesus.
Jesu födelse är unik.
Jungfrun blir havande och föder en son. Det hade inte hänt förut och inte senare heller.
Avlad av Den Helige Ande. Just det!
Skulle då något vara så underbart att inte Herren förmådde det?
Gud kan.
Gud kan av stenar väcka upp barn till Abraham, om han så vill.
För kristendomens belackare var det i början en käpphäst detta att Jesus inte var Josefs son ”efter köttet.” Vems son kunde han vara? Där spekulerades enbart på det horisontala planet. Något annat var otänkbart. Vad behövde man sedan bry sig i vad en oäkting tyckte och tänkte. För en kristen är det inte svårt att acceptera Jesu övernaturliga tillblivelse. Det är vår lycka att det blev så.
Blott och bart en människa kunde inte ha sonat all världens synd. Det behövdes något mera – en Gudamänniska. Jesus kom, såg och segrade.
I Johannes evangeliums första kapitel kommer något av vårt tema upp igen. Nu gäller det oss.
Man kan förhålla sig till Jesus på olika sätt: Ta emot eller förkasta. Johannes skriver: ”Åt alla dem som tog emot Jesus gav han makt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De har blivit födda inte av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.” Vi har utgått ur vår jordiska faders länd. Vår andliga födelse är knuten till Jesus.
Att ta emot Jesus är att ta emot barnaskapet hos Gud. Världen, djävulen och vårt eget kött gör narr av ett sådant billigt barnaskap. Det kan ju bara inte fungera. Skall det ske något radikalt i en människas liv då gäller devisen: Var och en är sin egen lyckas smed. Vi ler och konstaterar: Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar. Herre hjälp oss att upptäcka höjden, bredden och djupet i barnaskapets gåvopaket. Amen.
